Redaktionen Resonerar: Mikrotransaktioner

Petter:
Ja, alltså. Vi har ju reda avhandlat ämnet i en artikel modell större skriven av mig och Kim, samt bloggat och skrivit notiser om skiten samt sänkt betyg på spel som Middle-Earth: Shadow of War, Star Wars: Battlefront II, NBA 2K18 samt Need for Speed: Payback på grund av just mikrotransaktioner, loot-hysteri samt möjligheten att i diverse multiplayer-moment kunna köpa sig bättre än resten av startfältet. Jag vet dessutom att ingen, förutom Jonas då, gillar detta i dagens spel. Att mikroköp-hysterin dödat spelsug hos de allra flesta av oss på redaktionen. Men låt oss diskutera hur det sabbat flera av spelupplevelserna i år och hur vi tror att det kommer att se ut i framtiden.

Kim Jakobsson:
Jag är lite av en hycklare när det kommer till detta. En del av mig avskyr verkligen att branschen fortsätter att röra sig mer mot mikrostransaktioner i spel, samtidigt finns den en liten djävul inuti mig som inte kan hålla korvfingrarna i styr. Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte har spenderat några tusen på kort i Hearthstone, som är en mikrotransaktion om något. För endast några få kronor kan jag köpa mig kortpaket som förhoppningsvis innehåller några kort som kan ge mig fördelar när jag bygger "lekar". Det är som att reptilhjärnan slår till varje gång Blizzard släpper en ny expansion med nya kort, jag bara måste ha dem. Men min egentliga grundinställning kring mikrotransaktioner utanför Blizzard är att jag tycker det är "okej" så länge det bara handlar om kosmetiska ting. Men när vi är inne och nosar på att det ger klara fördelar i Multiplayer uppstår det verkligen en problematik. Jag spelar inte mobilspel alls nuförtiden (förutom Hearthstone) så jag har väl inte full koll på den marknaden, men det känns som att i princip vartenda spel i Appstore innehåller någon form av mikrotransaktion?

Kim Orremark:
Jag har inga problem med mikrotransaktioner i sig. Att ha möjlighet att köpa mössor i spel är ett val var och en bör för göra exempelvis. Problemet som jag har är hur pass mycket vi drar mot pay 2 win-strukturen i spel som kostar fullpris. Det är med sådan hastighet att vi bara behöver blicka tillbaka till förra spelhösten för att se hur mycket som har hänt, hur många fler storspel som faktiskt befläckats med detta under denna höst. Varför ska jag tillbringa 40-50 timmar med Star Wars: Battlefront 2 för att låsa upp de kort och vapen jag vill ha när spelaren jag möter bara behöver slanta en viss summa pengar för att hamna på samma ställe, rent utrustningsmässigt? Och varför ska han som slantar överhuvudtaget spela? Vill man köra på den här modellen borde väl spelen rimligtvis vara gratis, åtminstone?

Petter:
Att bygga affärer inuti spel som redan kostar 600 spänn, borde förbjudas. Det spelar ingen roll i min värld att varje enskild spelare har "valet" att köpa en guldmössa för 99 kronor eller skita i det - hela grejen bör raderas, försvinna från jordens yta. Att affärsmodellen slog igenom och blev svinstor i och med flertalet gigantiska free-2-play-spel är en sak men när det nu letat sig in i varenda spel som släpps, kommer protesterna från mig. Jag kanske tar i för hårt här, kanske låter butthurt (mest troligt, men! Jag känner successivt hur jag som spelare tröttnar mer och mer på klimatet i spelvärlden och på det sätt som dagens stortitlar struktureras - och spelar allt mindre till följden av det.

Ta bara Call of Duty: WWII eller NBA 2K18 som exempel. Hett efterlängtade uppföljare i spelserier som jag dyrkar under många år, som jag mer eller mindre äcklades av vid recensionstillfället - bara på grund av den inbyggda girighet som de både huserar. Att tvinga spelaren att "grinda" i veckor för att få åt sig en liten mikrouppdatering för att på så sätt skapa ett lönsamt beteende dör 99% av alla som lirar istället pungar ut riktiga pengar för att komma vidare - måste förbjudas, på ett sätt eller annat. Och ja, jag vet att jag låter som en skrikig protest-tant, men då får det ju helt enkelt vara så. När jag var ung, för en sisådär 750 år sedan, fuskades det genom att knappa in Konami-koder på Nintendo-handkontrollen för att på så sätt kunna skippa banor eller få ett bättre svärd. Idag fuskas det med hjälp av kreditkort.

Jonas Mäki:
Jag har inte heller några som helst problem med mikrotransaktioner, utan är ganska pragmatiskt lagd. Köp om du vill, köp inte om du inte vill. Däremot blir det ett problem när de används fel eller sabbar spelupplevelsen, och det har blivit betydligt vanligare senaste tiden. Skräckexemplet är väl Call of Duty: WWII egentligen som är ett fullprisspel, med säsongspass och spelvärldens just nu mest påträngande mikrotransaktioner där du inte ens kan komma undan dem utan exponeras för andra som handlar. Så får det verkligen inte fungera.

Petter:
Frihet, egen vilja, maximal kapitalism är grundstenarna i ditt tänk buddy, det vet jag. Och i de allra flesta fall håller jag som du vet med dig, men vi begriper ju alla att det snart kommer att komma en tid där mikroköp finns i alla spel, oavsett prislapp. Och spelvärlden är ju på väg mot en affärsmodell som mer ser ut som ett digitalt Las Vegas där utvecklarna koncentrerar sig mer på att bygga in "hooks" som skapar ett beroende där spelarna helt enkelt måste plöja in tre gånger så mycket pengar i spelen de gillar än hur det såg ut för tio år sedan. För utvecklare kan bevisligen inte hålla sig från att gå över gränsen. Det har vi ju sett nu cirka 400 gånger. Och just därför måste detta bort, på något sätt. Jag vet att jag saknar en bra lösning för hur vi ska kunna kväva detta - men jag vet att det inte kan fortsätta fungera som det gjort i höstens storspel. För vi märker ju alla hur skogstokiga våra läsare blir.

Lisa Dahlgren:
Här är jag beredd att hålla med. Jag har tidigare pratat om hur kosmetiska föremål får kosta om de vill men jag börjar verkligen ångra mig själv även på den fronten. Fler och fler riktigt unga får ju ekonomiska problem på grund av onödiga lootbox-köp och det är ju verkligen inte ok som affärsidé. Låt spelarna som pröjsat rejält för spelen låsa upp alla föremål utan att tvingas pula in mer pengar. Bort med alla timesavers och mikrotransaktioner säger jag, börja istället respektera spelköparna igen.

André Lamartine:
Jag föll ofta för detta under mina tidiga Team Fortress 2-dagar och ångrar djupt att jag slösade pengar på det för att skaffa Conga-emotes och Halloween-masker. Nä, väck med skiten, helt och hållet säger även jag. Det är ju en sak att visa stöd till spelutvecklare som förtjänar några slantar, men i överlag skapas det alltid någon slags "måste ha"-hysteri som direkt sänker spelupplevelser. Mikrotransaktioner är nämligen inte enbart ett pay 2 win-problem, det är också ett problem som sabbar spelens fokus och personlighet, samt uppmuntrar bortkastade pengar, press att hinna ikapp folk med nya prylar och ohälsosamma mängder grindande. Även om det ibland enbart handlar om enkla cosmetics i exempelvis Overwatch är denna lootbox-hets direkt skadlig för folk som lätt kan bli beroende och det hjälper inte att exempelvis kända streamare inspirerar tittare genom att köpa hundratals lootlådor för att hitta den där supersällsynta Tracer-dräkten. Valfritt eller inte, fenomenet stryper snarare än ger liv åt spel. När spelandet bara blir en frustrerande vardagsrutin än en engagerande verklighetsflykt har något gått fruktansvärt fel.

Vissa spel får också en skrytfaktor som inte behövs och som bara står i vägen för spelet. Team Fortress 2 började tidigt med detta genom sin ökända hatthysteri och blev tillsammans med Counter-Strike: Global Offensives riskfyllda skin-gambling helt oigenkännliga med nycklar hit och dit som ska låsa upp onödiga prylar till låga odds. Inte nog med att det är irriterande när andra spelare bara vill gnugga sina nya fynd i ansiktet på en istället för att fokusera på spelet i sig, det skadar exempelvis också den geniala Team Fortress-filosofin om igenkännliga silhuetter när man numera kan pryda sina figurer med alla möjlig skit från topp till tå.

Jonas:
Argument som dina låter för min egen del som halva sådana. Man kan inte bara ta bort något utan att ersätta det med något annat. Bästa exemplet är väl färska Star Wars: Battlefront II som slopade säsongspasset för 200 spänn och ersatte med denna lösning. Jag kommer lägga noll kronor på mikrotransaktioner, medan jag köpte säsongspass för att kunna lite online med alla mina vänner. För min del är Star Wars Battlefront II ett 200 kronor billigare spel än ettan. En betydligt intressantare diskussion tycker jag isåfall är: Vad ska mikrotransaktionerna ersättas med om man tycker de ska väck?

Petter:
Fast nog skulle spelutvecklarna gott och väl kunna plocka bort mikrotransaktionssystemen som vi sett mer av i år än någonsin tidigare - och ändå tjäna pengar? Det funkade ju utmärkt för 70% av alla spelen som släpptes exempelvis ifjol att helt skippa det, och ändå tjäna pengar, ju. Det är ju inte direkt som att spelbranschen går på knäna och att traditionellt strukturerade spel säljer sämre än någonsin.

Jonas:
Nja, det har inte blivit några 70% fler spel med mikrotransaktioner i år gentemot förra. Håller absolut inte med om detta.

Petter:
Fast... Det skrev jag aldrig. Jag har aldrig försökt få det till att 100% av spelen i år innehållit mikroköp och döds-grinding, för det stämmer ju inte. Men enligt flertalet analysfirmor gick närmare 70% av alla storspel under 2016 med vinst, även om den säkert i vissa fall kanske var liten. Och vi vet båda två att bara en liten, liten del av dessa innehöll den typen av mikroköps-lösningar som exempelvis NBA 2K18, Star Wars: Battlefront II, Call of Duty: WWII, Need for Speed: Payback samt Middle-Earth: Shadow of War stoltserar med i höst. Det var därför jag poängterade att mikrökop av den sort som vi tvingats vänja oss vid i höst inte alls är någon nödvändighet för att spelen ska runt eller för att dessa storutvecklare inte ska gå i konkurs. Det stämmer bara inte. Det handlar, som jag poängterat tidigare snarare om girighet. Kolla bara på Call of Duty... En spelserie som verkligen går precis som tåget, även om fjolårets spel sålde aningen mindre (så gjorde Activision ändå sjukt stor vinst även i fjol) så handlar det om miljardvinster. Rakt av. Och om ditt argument då skulle hålla, så skulle Sledgehammer och Activision då endast ha stoppat in mikroköp och massivt loot-trams i den utsträckningen som de gjort i årets spel på grund av risig ekonomi. Och det stämmer ju inte.

Jonas:
Ofta handlar det faktiskt om spel som helt enkelt inte sålt nog bra och behövt extra intäkter som Shadow of War och NBA 2K.

Petter:
Fast det stämmer ju inte riktigt heller. NBA 2K-serien har snarare gjort ett uppsving de senaste två åren rent försäljningsmässigt och har sålt strax under fyra miljoner exemplar på slutet, vilket isåfall rimligtvis torde ha inneburit att Visual Concepts borde ha stoppat in den här typen av aggressiva mikrökop (som i stort sett tvingar spelaren att stoppa in mer pengar för att komma vidare i karriärläget - efter att man redan pungat ut med 600 spänn) redan för flera, flera år sedan. Visual Concepts sägs ju ha gjort cirka flera hundra miljoner kronor i vinst, per år, på de senaste fyra årens spel. Och med tanke på att just de redan har spelmotor och ett förhållandevis litet team handlar ju mikroköps-girigheterna i NBA 2K18 inte alls om att de ligger risigt till rent ekonomiskt. Det handlar om greed, rätt och slätt, tror jag. Och visst är det överilat att skrika sig hes om att de kosmetiska prylarna i ett spel som exempelvis Overwatch måste "förbjudas!" men något måste ju ske, och det snabbt. Mina two cents (som inte behöver köpas via en mikrotransaktion).

Henric Pettersson:
Är lakritspiporna slut?

Vad tycker du som läser om höstens mikroköps/lootbox-vansinne?