Idrott och skador...

Finns det något värre än att inte kunna utöva det man älskar? Oavsett om vi talar om att spela fotboll, spela trummor (tänker på dig Petter), ta långa promenader eller spela blockflöjt så är det inte lite dystert att acceptera det faktum att man ibland råkar ut för extrem otur i sitt utövande. Det enda som egentligen går att göra för att förebygga skador är att lära sig av sina misstag och absolut inte stressa tillbaka.
Personligen tycker jag att man ska kasta sig upp i sadeln igen, men med tanke och förståelse till varför man föll av från första början. Annars missar du sannolikt sadeln helt och drattar på ändan igen - denna gång med ännu dystrare framtidsutsikter. Även icke bestående förhinder som till exempel en förkylning behöver rejält med tid för att kroppen ska vara återställd. Har själv slarvat tidigare och tränat när jag borde vara sängliggande, resultatet har därmed blivit såpass dåligt att jag fått ställa in trevliga tillställningar jag bokat in i kalendern. Det är bara inte värt det.

Idag utförde jag en självförsvarsteknik på träningen som resulterade i ett halvt lyft av en person som är 20 kg tyngre än mig själv. Det gick alla tiders. Innan vi skulle växla roller var det meningen att jag skulle prova en gång till, bara för att tekniken skulle sitta som en smäck. Om jag försöker mig på en smärtsam tillbakablick och analys av vad som egentligen gick snett, så måste jag använt min egen rygg när jag i själva verket borde fokuserat på styrkan i mina ben. Det har sina nackdelar att vara nära 190 centimeter. Mycket rygg att skada.

Just nu ligger jag i min annars så bekväma soffa med bordet bredvid riggat som ett apotek med utförsäljning. Varje steg är en plåga, att gå upprätt är helt uteslutet. Hur jag än försöker stretcha för att göra det någorlunda uthärdligt hör jag den där lilla rösten i bakhuvudet som påminner mig om att det minsann inte är första gången jag skadat ryggen. Det som väntar nu är en kontrollerad, men frustrerande kurering för att inte av misstag utveckla världens sämsta hållning. Egentligen har jag ett ärende på träningsklubben imorgon (idag) med. Samt på torsdag. Detta är numera helt uteslutet, vilket är sjukt påfrestande. Samtidigt är jag glad att det inte blivit något värre.

Har du någon gång råkat ut för någon skada som satt stopp för det roliga på obestämd tid?